Har en person i min närhet som berättat mycket om sig själv och sin kamp om sitt matmissbruk. Hon går på tolvstegsprogramet genom FAA ,anonyma matmissbrukare och har gjort så under en lång tid. Mer och mer så känner jag igen mig själv genom våra samtal och har tagit till mig tanken att jag är en matmissbrukare.

                    Detta är jag 

* äter mer än jag planerat, maten kan jag för det mesta hantera. Det som jag inte kan hantera är allt det övriga.Godis , kakor, mackor ,glass mm mm dvs sockret och  det kan jag inte hantera. Känner mig aldrig nöjd med en kaka utan äter till det är slut.

* Smygäter, det som ingen ser mig äta det finns väl inte...

* Letar ständigt efter den magiska och enkla dieten

* Känner mig misslyckad för att jag saknar viljestyrka att gå ner i vikt ,för allt som behövs är väl viljestyrka eller ?

* Hittar alltid en anledning till att äta istället för att ta tag i mina känslor, är jag deppig så äter jag ,är jag glad så äter jag , har jag långtråkigt så äter jag......mm mm 

Så med denna insikt så ska jag nu ta tag i  mitt liv och hitta min väg ut ur detta. 

Hade glömt att jag hade en blogg här   men nu så tänktejag försöka ta upp mitt bloggande igen. Får väl se hur det går .

För vilken gång i ordningen vet jag inte , men har i alla fall beslutat mig  för att ta tag i detta med min hälsa   Så nu ska jag satts på motion och bra mat.

Varför då detta beslut ?

Albin och jag var på väg till sjukhuset en dag  för att besöka "prat" doktorn , vi fick då springa för att hinna med bussen. Då säger Albin -Bravo mamma du kan springa.....

Ja visst kan jag springa , men väldigt kort om jag inte ska få andnöd och svimma. Det är ju inte så här jag vill ha det och inte heller må så här, så tamme tusan om jag inte ska kunna lyckas med att ta hand om mig själv på ett bättre sätt.